huden slocknar och bläckdrömmar tänds. lövtunna nervtrådar känns.
petroleum snurrar och känns så rätt. det rycker i varje lövtunn nervtråd och elektropulserna slår. de slår och slår. på onsdag slår klockorna flera slag än vanligt eftersom "jag är inte rädd för mörkret" bör anlända i ett fint paket. på torsdag slocknar ännu lite hud för att tända bläckdrömmar.
nästa inlägg blir lite bilder som jag tagit under den senaste veckan men när jag publicerar nästa tanke önskar jag att jag fått ett svar. ett sådant svar som man vill ha, ett sådant som bara känns sådär bra.
Kommentarer
Trackback
