svaga barnsben resulterade i tomma rum och bleka väggar
jag ser rummet framför mig. inte för att jag minns exakt hur det såg ut utan för att det förmodligen såg ut som alla andra rum. jag vet att det var blekt, tomt och stilla. som att det på något retsamt sätt försökte reflektera personen som väntades på besök. en sak är säker, jag kom aldrig mer tillbaka även om jag borde ha gjort det. jag var helt enkelt för liten för att förstå mitt eget bästa.
en paus för att andas frisk luft. glass fick jag med och jag fick välja precis vilken jag ville. jag tog den största och dyraste.
- var har du varit? var har du varit?, skar små barnröster när de lyckades slita sig från bollplanket eller lekarna.
- hos doktorn. ja, "doktorn".
- är du sjuk?
- nej, jag tror inte att det var en sådan doktor.
sedan var det inget mer med det. inte från deras sida i alla fall. men sedan när var det deras sida som räknades? redan då lärde jag mig att det var insidan som styrde och ställde och att man inte skulle sätta sig upp mot den.
den dagen kunde jag verkligen inte förstå varför pappa var ledig från jobbet och varför mina föräldrar lät mig välja precis vilken glass jag ville. idag förstår jag, men det blir inte bättre för det.
den dagen kunde jag verkligen inte förstå varför pappa var ledig från jobbet och varför mina föräldrar lät mig välja precis vilken glass jag ville. idag förstår jag, men det blir inte bättre för det.
Kommentarer
Postat av: Linnea
Förlåt, men nu undrar jag verkligen vad det här handlar om. Varför var du hos doktorn den dagen? Du behöver inte alls berätta något för mig men jag kunde inte låta bli att fråga.
:)
Trackback
