ni är lyckligt ovetande statister i min skuggfyllda regi
ibland kommer jag på mig själv med att göra/tänka vissa saker och undrar "vad håller jag på med egentligen?!". jag har många olika slags infall av orealism och ibland har jag lite svårt för att skilja på dröm och verklighet. kanske är det för att jag så gärna vill leva i mina drömmar och kanske är det för att jag är som jag är.
jag ser hur alla trådstyrda marionettdockor rör sig stelt och agerar på sätt som äcklar mig. "drömmer inte ni?" vill jag fråga, men jag behöver inte. för dockor kan väl inte drömma, eller? är det ni som är stela eller jag som är för kall?
jag har alltid undrat om ni är statister i min skuggfyllda regi eller om jag är dödskaraktären som ni skapade för att ta smällarna, för att manövrera alla era fall av svart mani.
Kommentarer
Postat av: Linnea
Då är vi lite lika :) går väldigt försjunken i drömmar ibland. Du skriver väldigt bra förresten :)
Postat av: clara
sv: Men jag tror att alla har drömmar, fast endel väljer att kalla dom mål i livet. Kanske för att man är rädd, rädd att man inte ska få uppfylla drömmarna. Dom vill inte bli besvikna.
Men faktumet är det, eller jag tror så i varje fall. Att om man inte vågar drömmar, vågar tro på sina drömmar eller vågar låta sig själv drömma så kommer de aldrig uppfyllas. Sen om det inte blir som man tänkt så får man inte låta det knäcka en. Då är det bara att sätta upp nya drömmar. Och våga följa dom.
Postat av: Josefin
Jättefint skrivet Martin!
Trackback
