sommarjakt

Vi vadade fram i knähögt sommargräs, på jakt efter midsommarblomster, en sommarkrona för att smycka ditt vågiga hår. Hand i hand och jag visste att du släpper världen när vi går. Vi vadade fram i solnedgången men gräset var för högt, jag tappade fotfästet för snabbt, sjönk till botten av ödemark. Drunknade i lera, jord och sand. Tänkte att jag äntligen fick dansa med en flicka som har blommor i sitt hår. Men istället låg jag hopkurad i skogen, bakom buskar, bakom snår. Du håller huvudet högt, springer runt och runt igen. Jag pressar huvudet tungt mot den rosiga kudde som doftar blomstersött och påminner om din silkeslena hud. Du föll men kunde kliva upp. Jag hade klättrat så högt men tappade taget, föll hjälplöst bakåt. Är det nu som livet brister? När hjärtat slutat slå och jag ligger på botten av mitt hål. Med en kniv rakt i bröstet, mellan revbenen, under hjärtat, över lungorna, välriktat och hårt. En kniv rakt i tomheten, där det känns som mest men inte går att se. Där det blöder utan sår. Hur ska jag någonsin kunna leva efter principer och tolvmånadsvintrar utan sommar eller vår. Kan du lova att det går? 

 

Vi kanske spelar ett spel men oavsett vem som vinner tillslut så känns allting ganska fel. Säg mig, varför det skulle vara jag när du har oändligt många val? Vi får väl vänta och se, jag kan inte säga att jag vet men tror på min moral. Du ser staden full av svek och jag bjuder in dig till min värld. En sfär, en plats som ingen ser. Jag är inte vek, jag bara säger som det är.

 

(ett gammalt utkast.)

Testade att göra en timelaps. - http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=pHkFY5IuyVg#!

 

Lägger upp lite icke publicerade bilder.

Kents egna vin som jag bara var tvungen att köpa några flaskor av. Jag har smakat alla tre och de är goda, resten av flaskorna ligger i vinkällaren på lagring.

Tårta som jag bakade lagom till midsommar.

 

Skrapsår som hör våren till och en av mina fina fjärilstavlor.

Här är lite bilder från en av mina många promenader. Om dagarna pluggar jag foto. Distanskursen "Professional Photography" på New York Institute Of Photography, skriver, jobbar på att få ut min diktsamling, spelar med mitt band och umgås med min fina flickvän.

Här är lite bilder från när jag och Simon tog med hans hundar på äventyr samt skrattade som barn på studsmattan.

Morgonfrost och svala droppar tynger löven som faller, ett efter ett. Snart begravda under skaren där barnens steg ska eka längre än februari. Det smakar salt, det doftar blod. Dina sommarskor är för små och de kan bara krossa isen. Kroppen säger välkommen in men revbenen skriker, snälla hjälp oss ut. Jag hoppas att du är lika nära mig som jag är nära dig. Dina tänder mot min hals och du lämnar, blodspår. Jag vill inte sudda ut. Mina fingrar mot din hals, pulsådervågor. Jag vill känna ditt lugn. Vi drömde om sand, prärietäckta vidder med stjärnklara himlar som lyste starkare än 100W ilsket lysrörsljus. Ljumma regnskogsdroppar som kunde slå ned i håret och sakta krypa ned för ansiktet, smeka halsen och sedan splittras mot marken. 

 

Under täcket är allt tyst. Lamporna blinkar på distans, isblått, månljusgult och klart. Som tankarna du tänkte, tankarna du tänkte när du valde allt så smart. Blodet kryper i huden som giftiga insekter. Fingrarna skakar och tvivlar på orden som tonas ut. Allt varmt, allt kallt, allting har ett slut.