Certificate of Graduation
Har äntligen fått mitt diplom och är alltså helt klar med utbildningen "The Complete Course in Professional Photography".
//M.
Färger på natten.
Hade lite ljusfest hemma så här får ni några riktigt vridna bilder.
//M.
Det var luft och inget mera.
Jag springer under stjärnorna, när alla sover och ingen ser. Glöder i vårluften men brinner i vinternatten. Säg vad vi sa om att paint it black, det svartnar för ögonen med trettio meter ned, till marken. Så många broar jag bränt, men hur många mil man än kan springa för sakens skull så tar mig ingen riktigt över, nej. Och med bara en glasdörr mellan rätt och fel så spricker golvet där inne men vi finns kvar, trettio meter upp. Jag hör fortfarande hur själen stormar runt i vinden. Tänkte för mig själv, det här är ett av dessa minnen. Där man var nära men inte riktigt där, i den nattsvarta himlen.
//M.
Hagström Viking - Tobaccoburst
Har äntligen fått min nya gitarr, som jag väntat på i flera månader, och den är så himla fin. Här får ni två bilder på den.
//M.
Turkiet, 2013.
Jag är alltid seg med semesterbilder som ni säkert vet. New York får ni snart, men först blir det bilder från Turkiet i somras. Fick ta porträtt på några som jag lovade maila bilder till men deras mail-adresser fungerar ej, stackars människor som väntar på sina bilder haha.
//M.
I'm running through the snow towards the sunset.
Skön söndag. Jag tar det lugnt och vilar upp mig inför arbetsveckan. Har fotograferat lite och tittat på White Collar, så himla bra.
//M.
NY, 22.00. Above & Beyond.
Här kommer några bilder kopplade till föregående inlägg, läs om ni inte redan gjort det.
//M.
Petroleum, de tusen ljusen och hundrameter höga väggar.
NY, 2012. Klockan hade nog passerat 22.00. Och där smög jag och min tankspridda kropp runt mellan skyskraporna. Minns att jag passerade en port vaktad av två män med maskingevär, tänkte att det måste finnas något viktigt där inne. Satt ned, gick balansgång, satte mig igen, på betongen. Under en missfärgad himmel, av strålkastare, bensin, stjärnor, hopp och nattblått. Det var ganska tomt ute, bilar och människor passerade lugnt, men undrade säkert vad denna vilsna pojke gjorde där, så liten jämfört med omgivningen. Men när jag satt där på betongen, med ljummen vårluft och avgasdoft flytande genom lungorna kände jag det där som jag bara känt i drömmarna. Lyssnade på musiken, "Petroleum" för att det luktade så gott, sen kom "999". Toner, sång, text, trummor, bas, Martin, Markus, Sami, Joakim. Sen kom raden, musiken, ljuset. "Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar", jag hade hört låten säkert 444 gånger innan och alltid tänkt på hur sant det var. Men där, där och då kunde jag sluta ögonen och tänka att jag är ta mig fan här och det är inte en meter kvar. Jag är på andra sidan jorden och hade inte önskat vara på någon annan plats. Och endorfinerna bara strömmade, som Hudson River framför mina fötter. Jag ställde mig upp och snurrade runt, armarna rakt ut, som fågel Fenix född på nytt och redo för sina första vingslag. Skyskraporna sträckte sig långt upp mot stjärnorna men jag var lika lång. Jag var inte en vilsen pojke, jag var inte liten jämfört med omgivningen. Jag har under två års tid inte lyckats skriva vad jag tyckte om resan till andra sidan jorden, trots att så många frågat och varit nyfikna. Det finns till och med ett utkast, 1 år och 7 månader gammalt, där jag försökt men bara kunnat få fram två rader. Jag har inte kunnat berätta för det har inte funnits ord som kan beskriva vad jag fick uppleva. Inatt kom de till mig, allting kom ikapp. Jag skulle kunna skriva och skriva, en sida, två, en bok. Men det spelar egentligen ingen roll. Det enda jag önskar mig av livet är att få känna den där magiska känslan igen. Det var inte lycka, det var långt above and beyond. New York, drömmarnas stad. Men det här, det här var inte en dröm.
//M.
Fotojobb.
Har inte så mycket roligt att bjuda på så här får ni lite jobbilder från de senaste veckorna.
//M.
