www.martinbohm.se

Efter en lång tids hårt arbete och otroligt mycket hjälp från Björn Söderberg så vill jag äntligen presentera min hemsida. - www.martinbohm.se

Madeliene & Mathias.

Igår var jag både fotograf och gäst på Madeleine och Mathias bröllop. Jag var med från morgon till natt och tror inte att någon som var där kunde önskat sig något bättre. En sagolik dag med otroligt mycket skratt. Jag är tacksam för att jag träffade er tidigare i år, människor med större hjärtan får man leta länge efter. Jag har aldrig sett två människor med så mycket glöd och kärlek i ögonen, ni är så himla fina. Fler bilder dyker garanterat upp inom en snar framtid. Ta hand om er väl nu när jag åker! 
 
 
//M.
 
 

Barcelona.

Tänkte bara berätta för alla att jag packar ihop mitt liv och flyttar till Barcelona i höst. Jag har sagt upp mig från mina jobb och känner mig redo för att uppleva nya spännande äventyr. Från och med den 13 augusti, då jag slutar mina jobb, till runt sista september, då jag åker, kommer jag att ta frilansuppdrag precis som vanligt ifall någon vill boka in en fotografering. Jag kommer att sakna alla vänner och min familj otroligt mycket men ni är hjärtligt välkomna att hälsa på mig när jag kommit till ro. Nu på söndag tar jag en tur till Barcelona med Anton, för att vänja hjärtat vid sin nya puls och hälsa på en god vän. Sen ska jag bara njuta av sommaren, lansera min hemsida, genomföra många roliga fotoprojekt, gå på konserter och umgås med alla fina människor jag har i min närhet. Kameran följer mig givetvis vart jag än går så jag ska hålla er så uppdaterade som det bara går. Nos vemos en el otro lado. 
 
 
//M.

Oro Alla Patria.

För några år sedan fick jag ärva en ring efter min mormor. Jag förstod att den var speciell så jag har gjort lite research. Ingraverat finns "ORO ALLA PATRIA 18 NOV XIV". Det betyder ungefär "guld åt fosterlandet" på italienska. År 1935 startades en kampanj där alla kvinnor som var gifta skulle donera sina guldringar till staten och Mussolini som behövde pengar för att angripa Etiopien i det som skulle bli det andra italiensk-abessinska kriget. Befolkningen var så patriotiska att man fick in 115 ton silver och 37 ton guld. Det hölls en stor cermoni där alla som offrat sina smycken för fosterlandet fick en metallring, en sådan ring som jag nu äger. Jag vet inte riktigt hur den hamnat i familjen men mormor är till viss del uppvuxen i Italien och den kan mycket väl komma från hennes mor eller far. Spännande är det iaf.
 
 
//M.

Anywhere but here.

Vinet flyter tungt som blod i de kristallklara glasen. Jag ska fråga, vart är vi inatt? Och du ska svara i Amazonas, på kullerstensgator i Barcelona eller mitt i Paris hjärta. Ja, Paris. Inatt känner vi Parisnattens puls, under Eiffeltornet. Och lyftkranen, bortanför balkongräcket, som smeker stjärnorna är vårt Eiffeltorn. Med ljusslingan som eldflugor i luften och stereon som de avlägsna dragspelen. Inatt är vi i Paris. Imorgon ska jag fråga vart vi är, och du ska svara någon annanstans. Kanske på andra sidan jorden, under havsytan och andas tungt eller högt över molnen. Anywhere but here.

Som sår i själen, plåster på såren. Vi blöder ihjäl men. Så räknar vi åren. Och vi ger aldrig upp. Vi är flera som står än. Så länge vi är där, anywhere but here.

Lät bläckpennan se ljuset för första gången på länge, och vattnet bara strömmar.
 
//M.

Ambient.






Här har ni några bilder från helgen.

//M.

Spring i benen och svalor i skyn.

Idag kändes det som vår. Och våren kommer med spring i benen, svalor i skyn och små elektropulser i hjärtmusklerna. Men också fina skor, tunna jackor, ljumma kvällar och friska vindar. Och det är bara helt underbart.

Jag har lyssnat på La Belle Epoque, Kents nya singel, om och om igen och jag längtar så mycket efter skivan som släpps 30 april. 

Här får ni några bilder från idag och igår.







//M.

Nostalginatt.

Jag kan inte sova, som vanligt. Jag har spenderat kvällen och natten till att kika långt tillbaka på bloggen, och riktigt grävt i arkivet. Jag blir alldeles varm i hjärtat av alla fina kommentarer jag fått, tack så otroligt mycket för dessa. Jag blir också stolt av att se vad jag åstadkommit. Jag ska definitivt försöka hitta tillbaka till skrivandet för det är något jag verkligen brinner för. 

De senaste veckorna känns det som att jag bara andats nostalgi och fyllt lungorna med minnen. Jag tycker om nostalgi väldigt mycket och på något konstigt sätt tycker jag nästan att historier och händelser blir mer spännande om det får gå några år innan de berättas. Det kanske är därför vardagsbloggande aldrig riktigt varit min grej. Så vi får se om jag kan damma av några fina minnen och historier för att forma dem som ord. 

//M.

Silence, like a whisper.

Några bilder jag tog idag. Vill också tacka och visa min uppskattning till er läsare som kikar in nästan varje dag trots att jag inte lagt upp något nytt. Ni är en liten skara men gör mig väldigt glad.
 
 
//M.
 

Lid för konsten eller brinn.




747

En sån där natt dränkt av minnen, nostalgi och eufori.




La Belle Epoque

ÅÅÅÅÅH, Kent har bekräftat albumsläpp 30 april, 5 dagar efter JÄIRFM släpptes för 2 år sedan. Och singelsläpp, La Belle Epoque, 12 mars. LÄNGTAR!!! Har redan förhandsbokat, kunde inte vänta.
 
//M.

STHLM UNDERGROUND

Var i Stockholm och jobbade. Lite annat gjorde jag också. Detta t.ex.
 
 
//M.

Certificate of Graduation

Har äntligen fått mitt diplom och är alltså helt klar med utbildningen "The Complete Course in Professional Photography".
 
 

//M.

Färger på natten.

Hade lite ljusfest hemma så här får ni några riktigt vridna bilder.
 
 
//M.

Det var luft och inget mera.

Jag springer under stjärnorna, när alla sover och ingen ser. Glöder i vårluften men brinner i vinternatten. Säg vad vi sa om att paint it black, det svartnar för ögonen med trettio meter ned, till marken. Så många broar jag bränt, men hur många mil man än kan springa för sakens skull så tar mig ingen riktigt över, nej. Och med bara en glasdörr mellan rätt och fel så spricker golvet där inne men vi finns kvar, trettio meter upp. Jag hör fortfarande hur själen stormar runt i vinden. Tänkte för mig själv, det här är ett av dessa minnen. Där man var nära men inte riktigt där, i den nattsvarta himlen.



//M.

Hagström Viking - Tobaccoburst

Har äntligen fått min nya gitarr, som jag väntat på i flera månader, och den är så himla fin. Här får ni två bilder på den.
 
 
//M.

NY, 22.00. Above & Beyond.

Här kommer några bilder kopplade till föregående inlägg, läs om ni inte redan gjort det.
 
 
//M.
 
 
 

Petroleum, de tusen ljusen och hundrameter höga väggar.

NY, 2012. Klockan hade nog passerat 22.00. Och där smög jag och min tankspridda kropp runt mellan skyskraporna. Minns att jag passerade en port vaktad av två män med maskingevär, tänkte att det måste finnas något viktigt där inne. Satt ned, gick balansgång, satte mig igen, på betongen. Under en missfärgad himmel, av strålkastare, bensin, stjärnor, hopp och nattblått. Det var ganska tomt ute, bilar och människor passerade lugnt, men undrade säkert vad denna vilsna pojke gjorde där, så liten jämfört med omgivningen. Men när jag satt där på betongen, med ljummen vårluft och avgasdoft flytande genom lungorna kände jag det där som jag bara känt i drömmarna. Lyssnade på musiken, "Petroleum" för att det luktade så gott, sen kom "999". Toner, sång, text, trummor, bas, Martin, Markus, Sami, Joakim. Sen kom raden, musiken, ljuset. "Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar", jag hade hört låten säkert 444 gånger innan och alltid tänkt på hur sant det var. Men där, där och då kunde jag sluta ögonen och tänka att jag är ta mig fan här och det är inte en meter kvar. Jag är på andra sidan jorden och hade inte önskat vara på någon annan plats. Och endorfinerna bara strömmade, som Hudson River framför mina fötter. Jag ställde mig upp och snurrade runt, armarna rakt ut, som fågel Fenix född på nytt och redo för sina första vingslag. Skyskraporna sträckte sig långt upp mot stjärnorna men jag var lika lång. Jag var inte en vilsen pojke, jag var inte liten jämfört med omgivningen. Jag har under två års tid inte lyckats skriva vad jag tyckte om resan till andra sidan jorden, trots att så många frågat och varit nyfikna. Det finns till och med ett utkast, 1 år och 7 månader gammalt, där jag försökt men bara kunnat få fram två rader. Jag har inte kunnat berätta för det har inte funnits ord som kan beskriva vad jag fick uppleva. Inatt kom de till mig, allting kom ikapp. Jag skulle kunna skriva och skriva, en sida, två, en bok. Men det spelar egentligen ingen roll. Det enda jag önskar mig av livet är att få känna den där magiska känslan igen. Det var inte lycka, det var långt above and beyond. New York, drömmarnas stad. Men det här, det här var inte en dröm.

//M.

Håkan Hellström

Ikväll (det är ju faktiskt söndag nu 00.30) ska jag fotografera Håkan Hellström. Ser fram emot det och hoppas att jag kan stanna och lyssna så länge det bara går. Bästa Håkan. Kommer självklart att visa er bilderna sen!
 
//M.

Tidigare inlägg
RSS 2.0