osynlig, jag skriker men ingen hör. orden ekar under huden, i varje ynka elektropuls.
det finns så mycket jag skulle vilja förklara för er men det skulle aldrig gå. för hur många synonymer, rim och metaforer jag än använder så kan jag bara snudda vid de yttersta spetsarna av hur känslorna känns under huden, hur de känns inombords.
jag skulle vilja förklara hur det känns att sitta i ett trångt och mysigt rum med sina vänner men att ändå känna sig tusentals mil ifrån. att känna sig ensam i ett folkhav skär djupare än att känna sig ensam i en öde skog. jag skulle vilja förklara hur det känns att alltid föra två parallella konversationer samtidigt, en inre och en yttre. hur det känns att aldrig förstå vad alla pratar om bara för att vissa ord snurrar runt, runt, runt och ekar, ekar, ekar i huvudet hela tiden, hela tiden, hela tiden.
hör: "oj, är du kvar?"
tänker: märkte ni ens att jag var här från början? ingen har ju pratat med mig. bryr ni er ens? sluta med denna falska entusiasm och detta dåliga agerande.
jag skulle så gärna vilja berätta allt för er och bara skrika rakt ut. men ni skulle nog ändå aldrig förstå. orden ekar under huden, i blodet, i varje hjärtslag, i varje nerv, i varje ynka elektropuls.
Kommentarer
Postat av: denise
åh jag vet precis vad du känner. så hjärtskärande men sant det du skriver å. hoppas det blir bättre. det brukar ju bli det, till slut. på nått sätt.
Postat av: Linnea
Måste säga att jag faktiskt känner igen mig ganska bra i en hel del av det där. Det är nog vanligare än man tror att känna så.
Postat av: Anonym
Måste säga att jag faktiskt känner igen mig ganska bra i det mesta av det där, så det är inte helt omöjligt att förstå. Det är nog vanligare än man tror att känna så.
Postat av: Anonym
Du fångar upp känslor i ett nät och döper dem. Man känner hur man fått se en egna känslor i klartext. Det känns sureasilstiskt <3
Postat av: Anonym
Känns surelistiskt att någon annan har skrivit i text något man brukar känna en del. En utomjordisk känsla<3
Postat av: martin
SV till okänd: Tack så jättemycket, det värmer att höra!
Trackback
