solens långväga strålar biter inte sönder kallblodigheten

ett helt liv utan sommar. så känns det för det spelar ingen roll hur starkt den långväga solens strålar lyser, jag är lika kallblodig ändå. det är det jag är van med, det är det jag vuxit upp med. varför skulle det gå att ändra på nu? jag önskar av hela mitt hjärta att det går och jag försöker verkligen. jag lovar, jag försöker. jag försöker så hårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0