Pansarhud, jag blundar i mörkret och hjärtat läcker.
Jag har pansarhud men jag blöder så otroligt mycket på insidan. Mitt hjärta är inte byggt av sten. Jag trodde att jag visste men glömmer så lätt, lika lätt som jag faller om och om igen. Jag vill bara gömma mig under mitt svala täcke. Jag vill blunda i mörkret, för att slippa se. Jag vill spränga trumhinnorna och slippa höra, slippa tänka, slippa bry mig om allt så himla mycket. Jag vill ha någons trygga hud mot min, känna hjärtat slå. Det är väl inte så konstigt, inte så otroligt svårt att förstå?
Kommentarer
Postat av: Frida
vackert skrivet.
Postat av: Linnea
Som alltid väldigt fint skrivet och faktiskt hög igenkänningsfaktor :)
Postat av: martin
SV till Linnea: Tack så mycket :)
Postat av: Sandra
Så fint.
Trackback
