stryper törstiga vithajar i blodbadet bortom kylans svala hand
mörkret håller mig vaken och tidiga dagar tär på kroppen som långsamt domnar av utmattning. tankarna sliter orken sönder och samman som en törstig vithaj i ett saltat blodbad. man kan inte få saker ogjorda, det är helt omöjligt. man kan inte ångra det man redan gjort eller slippa det man redan upplevt. det vore ju bara för enkelt, eller hur?
jag har svårt för att lämna saker flytande i tankarna utan att håva in dem. jag kan inte sova om jag inte får trassla ut alla pusseltankar och labyrintdrömmar. men det går ju inte heller för så snart en tråd blir fri så stryper kedjorna dubbelt så hårt.
snälla, släpp mig. snälla, låt mig gå. låt mig flygspringa in i drömmarnas land. det är där jag hör hemma, bortom kylans svala hand.
Kommentarer
Postat av: Frida
Åh vilken fin blogg du har.
Postat av: Moa
sv: Ja, att allt som varit dött och gömt plötsligt kan glimra till igen. Livslusten som fyller luften. Allt. Det är oroligt fascinerande.
Postat av: Martin Ivarsson
Snälla Martin, Gör en bok eller vad som helst, Där saker och ting där du skriver, tar bilder på osv, Tro mig jag kommer vilja köpa fler än bara ett exemplar av den boken då!
Postat av: martin
sv: Åh, blir så himla glad av dina kommentarer martin. Jag har en diktsamling på gång och jag hoppas verkligen att det blir något av den!
Postat av: suralingon
det här var sjukt fint, den här texten.
Postat av: martin
sv till suralingon: tack så otroligt mycket!
Trackback
