sömnen tar er när jag går.
brandgul himmel bakom täta tolvslagsmoln. bläcksvarta siluetträd med vilda armar. svajar i trioltakt, viskar om hemliga vägar ovan molnen. platser ingen ser med vanliga ögon, alla är ni blinda.
förblindade av ljuset. allting händer när det släcks, när ni blundar, när ni går. bakom ryggarna finns det där ni drömmer om, det ni drömde när ni sov. att fånga dagen är en lek, det är natten man måste se. den behöver inte fångas och den vaknar när jag kommer, somnar när jag går.
åh, jag önskar så, jag kan inte berätta vad jag såg. hemligheter, små hemligheter, blodsband sluter tystnadsplikt. ni vet inte vad ni missar när ni sover, när ni går. sov som barn, bara sov.
grusvägen knastrar, fotsteg smattrar som luftvärnseld. mörkret ligger på men sov ni, bara sov.
Kommentarer
Postat av: Linnea
Väldigt vackert skrivet! Som alltid :)
Postat av: joanna
vackert vackert vackert! drömskt. inte så att man somnar liksom, inte det minsta, snarare så att man aldrig vill somna igen, av ren nyfikenhet :)
Postat av: Anonym
Du får mig nyfiken och aken inför nattens magiska mysterium <3
Trackback
