sommarjakt

Morgonfrost och svala droppar tynger löven som faller, ett efter ett. Snart begravda under skaren där barnens steg ska eka längre än februari. Det smakar salt, det doftar blod. Dina sommarskor är för små och de kan bara krossa isen. Kroppen säger välkommen in men revbenen skriker, snälla hjälp oss ut. Jag hoppas att du är lika nära mig som jag är nära dig. Dina tänder mot min hals och du lämnar, blodspår. Jag vill inte sudda ut. Mina fingrar mot din hals, pulsådervågor. Jag vill känna ditt lugn. Vi drömde om sand, prärietäckta vidder med stjärnklara himlar som lyste starkare än 100W ilsket lysrörsljus. Ljumma regnskogsdroppar som kunde slå ned i håret och sakta krypa ned för ansiktet, smeka halsen och sedan splittras mot marken. 

 

Under täcket är allt tyst. Lamporna blinkar på distans, isblått, månljusgult och klart. Som tankarna du tänkte, tankarna du tänkte när du valde allt så smart. Blodet kryper i huden som giftiga insekter. Fingrarna skakar och tvivlar på orden som tonas ut. Allt varmt, allt kallt, allting har ett slut.