sommarjakt

Så länge sedan sist.

Fläkten skar i luften med sin isiga udd, hårt genom sommarbrisen.

Kroppen lämnade sängen och sjönk rakt igenom madrassen, ned i djupet. Det svarta djupet.

Det var bara en dröm men det gjorde ändå så fruktansvärt ont. Jag sprack både inuti och utanpå. Av själva tanken. Som när ankaret på en kryssare bryter isen och tränger genom vattenytan. Precis så kändes det.

Och som tomma ord, kom bläcket alltför fort. Som tomma ord kom slagen lika hårt. Och livet var så svårt. Som tomma ord ekade själen. Som tomma ord.

Det finns hål i allting.

Ta ett millimeterkliv och se världen som du aldrig gjort förut. Det blir nya perspektiv, ett helt nytt liv.

Han tänkte att en snöflinga kan ju drunkna under andra snöflingor. Som ett massmord. För varje flinga som landar så dör en på marken. Det måste betyda att vinden kan blåsa bort och att elden kan brinna upp.

Det finns hål i allting.

Ägnade natten åt att läsa meterlånga sidor med anteckningar. Gammalt material alltså. Lyckades skriva lite nytt också, det var inte igår.